-
1 σῖτος
σῖτος, ὁ, heterocl. pl. σῖτα, τά, Xenoph.2.8, Hdt.4.128, 5.34 (neut. sg. σῖτον only Delph.3(5).3 ii 19 (iv B.C.)):—A grain, comprehending both wheat ([etym.] πυρός ) and barley ([etym.] κριθή), ἐν [Ἰθάκῃ] σ. ἀθέσφατος ἐν δέ τε οἶνος γίγνεται Od.13.244
; περὶ σίτου ἐκβολήν about the shooting of the corn into ear, Th.4.1; τοῦ σ. ἀκμάζοντος at its ripening, Id.2.19;πρὶν τὸν σ. ἐν ἀκμῇ εἶναι Id.4.2
;τὸν νέον σ. σὺν τῇ καλάμῃ ἀποκείμενον X.An.5.4.27
; σ. ἀληλεσμένος or - εμένος ground corn, Hdt.7.23, Th.4.26;σ. ἀπηλοημένος D.42.6
;σῖτον ἐσαγαγεῖν Th.2.6
, etc.;σ. ἐπείσακτος D.18.87
; σίτου εἰσαγωγή, ἐξαγωγή, Arist.EN 1133b9, IG12.57.35;συγκομιδή X.HG7.5.14
;ἐγδοχεία PMich.Zen.23
(iii B.C.); comprehending πυρός, κριθή, ὄλυρα, and φακός, PTeb.66.41 (ii B.C.);περὶ τοῦ σ. καὶ τοῦ σησάμου PMich.Zen.43.3
(iii B.C.); ὁ σ. καὶ τὰ λάχανα as examples of πόα, Thphr.HP1.3.1.2 food made from grain, bread, opp. flesh-meat,σ. καὶ κρέα Od.9.9
, 12.19, cf. Hdt.2.168; σῖτον ἔδοντες, a general epith. of men as opp. to beasts, ὅσσοι νῦν βροτοί εἰσιν ἐπὶ χθονὶ σ. ἔδ. Od.8.222, cf. 9.89; of savages, who eat flesh only,οὐδέ τι σῖτον ἤσθιον Hes.Op. 146
; of civilized men,σῖτον καὶ σπείρουσι καὶ σιτέονται Hdt.4.17
;σωρὸν σίτου κεχυμένον Id.1.22
;ἐσθίειν ἐπὶ τῷ σ. ὄψον X.Mem.3.14.2
; κάρδαμον ἔχειν ἐπὶ τῷ ς. Id.Cyr.1.2.11; πίνειν ὕδωρ ἐπὶ τῷ ς. ib.6.2.27, cf. Plu. Them.29, with Id.2.328f.3 in a wider sense, food, as opp. to drink,σ. ἠδὲ ποτής Od.9.87
, cf. Il.19.306;σ. καὶ οἶνος Od.3.479
, Il.9.706;σ. καὶ μέθυ Od.4.746
, etc.; even of porridge ([etym.] κυκεών), 10.235;σῖτα καὶ ποτά Hdt.5.34
, X.An.2.3.27;σ. ποιεῖν καὶ οἶνον Pl.R. 372a
;ἄκμηνος σίτοιο Il.19.163
, cf. A.Fr. 182; εὐνὴ καὶ ς. Od. 20.130, cf. Il.24.129;ὕπνον καὶ σ. αἱρεῖσθαι Th.2.75
; provisions,σῖτα ἀναιρέεσθαι Hdt.4.128
;παρέχειν σῖτα καὶ νέας Id.7.21
; παρέχειν μέχρι τριάκοντα ἡμερῶν ς. Foed. ap. Th.5.47.4 rarely of beasts, fodder, Hes.Op. 604, E.HF 383 (lyr.), X.Eq.4.1.—In the general sense of food, Prose writers prefer the dim. form σιτία, τά.II in [dialect] Att. Law, allowance of grain made to widows and orphans. σῖτον διδόναι, ἀποδιδόναι, D.27.15, 28.11, Arist.Ath.56.7.2 δίκην σίτου δικάσασθαι, bring an action under the Athen. Corn-law against regraters and monopolists, Is.3.9, cf. D.59.52.4 public distribution of corn in Rome, Lat. frumentatio,τὸν ἐπὶ τοῦ σίτου ὄντα ἐν Ῥώμῃ Arr.Epict.1.10.2
. -
2 ἐκ-βολή
ἐκ-βολή, ἡ (vgl. ἐκβάλλω), 1) das Auswerfen, z. B. der Ladung aus dem Schiffe beim Sturm, Dem. 35, 11; vgl. Arist. Eth. 3, 1 u. Luc. merc. cond. 1; übertr., πρόπρυμνα δ' ἐκβολὴν φέρει ἀνδρῶν ὄλβος ἄγαν παχυνϑείς, Sturz, Aesch. Spt. 751; das Vertreiben, Verstoßen, Suppl. 416; ἐκ τῆς πόλεως Plat. Legg. VIII, 847 a; δόξης, Verlust, Soph. 230 a; τῆς γυναικός, Verstoßung, Liban. – 2) das Ausgeworfene, der Auswurf, δικέλλης Soph. Ant. 250; vgl. Strab. XIV, 680; οὐρεία, in die Gebirge ausgesetzte Kinder, Eur. Hec. 1078; νεώς, von einem gestrandeten Schiffe, I. T 1424. – 3) das Hervorbrechen, περὶ σίτου ἐκβολήν Thuc. 4, 1, um die Zeit, wo das Getreide schießt; – δακρύων, Thränenvergießen, Eur. Herc. Fur. 743; ποταμοῦ, der Ausfluß, die Mündung, Her. 7, 128; Thuc. 7, 53; das Entspringen, Plat. Phaed. 113 a u. Sp.; ἐκβολὴν ποιεῖσϑαι εἰς πέλαγος, sich ins Meer ergießen, Plut. Pomp. 34; der Flaum des Barthaars, Philostr. – 4) der Paß, der aus Etwas herausführt; τοῠ Κιϑαιρῶνος Her. 9, 38; Sp., wie Plut. Demetr. 48. – 5) τοῠ λόγου, Abschweifung, Digression, π οιεῖσϑαι Thuc. 1, 97; – ἄρϑρου, Verrenkung, Ausrenkung, Hippocr., Plut.
-
3 ἐκβολή
ἐκ-βολή, ἡ, (1) das Auswerfen, z. B. der Ladung aus dem Schiffe beim Sturm; das Vertreiben, Verstoßen; δόξης, Verlust; τῆς γυναικός, Verstoßung. (2) das Ausgeworfene, der Auswurf; οὐρεία, in die Gebirge ausgesetzte Kinder; νεώς, von einem gestrandeten Schiffe. (3) das Hervorbrechen, περὶ σίτου ἐκβολήν, um die Zeit, wo das Getreide schießt; δακρύων, Tränenvergießen; ποταμοῦ, der Ausfluß, die Mündung; das Entspringen; ἐκβολὴν ποιεῖσϑαι εἰς πέλαγος, sich ins Meer ergießen; der Flaum des Barthaars. (4) der Paß, der aus etwas herausführt. (5) τοῠ λόγου, Abschweifung, Digression; ἄρϑρου, Verrenkung, Ausrenkung -
4 Ear
subs.P. and V. οὖς, τό.Hearing: P. and V. ἀκοή, ἡ.Give ear, v.: P. παρέχειν τὰ ὦτα.Give ear to: P. and V. ἐνδέχεσθαι (acc. or absol.), P. ὑποδέχεσθαι (acc.), V. ἀκοὴν διδόναι (dat.); see Hear.He is within earshot: V. σύμμετρος γὰρ ὡς κλύειν (Soph., O.R. 84).To within earshot: P. εἰς ἐπήκοον (Xen.).Riding up to within earshot: P. προσελάσαντες ἐξ ὅσου τις ἔμελλεν ἀκούσεσθαι (Thuc. 7, 73).Wishing to hear with their own ears: P. αὐτήκοοι βουληθέντες γένεσθαι (Thuc. 1, 133).Leaning forward a litlle to catch my ear: P. προσκύψας μοι σμικρὸν πρὸς τὸ οὖς (Plat., Euthy. 275E). Set by the ears, v. trans.: Ar. and P. διιστάναι, P. διασπᾶν, πρὸς αὑτοὺς ταράσσειν.——————subs.Be in the ear, v.: P. ἐν ἀκμῇ εἶναι, ἀκμάζειν.In the sprouting of the ear: P. κάλυκος ἐν λοχεύμασι (Æsch., Ag. 1392).About the time when the corn puts forth ears: P. περὶ σίτου ἐκβολήν (Thuc. 4, 1).Woodhouse English-Greek dictionary. A vocabulary of the Attic language > Ear
-
5 Sprouting
subs.In the sprouting of the ear: V. κάλυκος ἐν λοχεύμασι (Æsch., Ag. 1392).About the time of the sprouting of the ear: P. περὶ σίτου ἐκβολήν (Thuc. 4, 1).Woodhouse English-Greek dictionary. A vocabulary of the Attic language > Sprouting
См. также в других словарях:
εκβολή — η (AM ἐκβολή) 1. το να εκβάλλεται κάτι, να βγαίνει από τη θέση του, εξαγωγή, βγάλσιμο («εκβολή ριζών») 2. το μέρος όπου ο ποταμός χύνεται στη θάλασσα νεοελλ. (ως ναυτικός όρος) είδος αβαρίας αρχ. μσν. 1. εκδίωξη, εξορία 2. φρ. «ἐκβολὴ ἄρθρου»… … Dictionary of Greek